Tillägg

Jag säger inte att han skulle göra något. Det tror jag verkligen inte. Men trots det gör det ont i hjärtat att jag inte gillarna.

kommer ni ihåg mig

Måste få skriva av mig lite. Känner mig förbannad. Tjejkompisar är överskattade, eller vad sa du förut Matilda? Håller fullt med. Jag blir bara så ledsen.. Han har ju en tjejkompis han bara umgås med. Det är typ "När jag inte är med" Är han med henne. Och jag gillar henne inte för fem öre. Jag har försökt, skrev till henne förut, frågade om vi skulle ses på fika någon gång, hon verkade glad och vi skulle höras om det senare. Vi fortsatte skriva kanske två gånger, jag skrev sist. Hur som helst, hon hörde aldrig av sig om det och nu har hon varit här i flera veckor och haft massa tid. Senaste gångerna vi var ute har hon dragit i honom hej vilt när vi skulle gå från dansgolvet. Hon kollar på honom hela tiden, ler, gör miner. Jag tror jag spyr. Det hela blir inte bättre när hon aldrig pratar med mig eller försöker. Ännu mer irriterad blir jag när jag inser att hon på fb har blockerat mig från att se allt från hennes sida. En annan nära tjejkompis till mig kunde se allt. Det känns bara konstigt, varför försöker hon inte. om jag hade en nära killkompis hade jag försökt visa hennes flickvän att jag absolut inte ville något. Åhhh, vad ska jag göra? Han tycker att jag ska prata mer med henne. Men jag har seriöst ingen lust, det känns som jag försökte men hon aldrig ville. Nu känns det som det är hennes tur. Men jag har så svårt att se dem tillsammans.. Jag blir så ledsen inuti, speciellt när hon blockerat mig.. tips någon?

Du är allt

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.

Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge.

För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
å jag vill alltid ha dig nära
närsom åren läggs till år
ååh att livet vill oss lära
är att framtiden är vår

nnaa nnaa
nananan dii daa

Närsom klockorna har stannat och tiden tycks stå still
och man inte vågar säga det man längst i hjärtat vill

Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Å förstå vad som än händer är det alltid du och jag

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Åh du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
all min längtan vill jag ge

Ja all min kärlek får du bära...

Hela livet vill jag ge

Första två dagarna på jobbet

Det snurrar i mitt huvud. Jag har lärt mig så mycket på två dagar så nu känns allt väldigt kaos. Imorgon eftermiddag ska jag sitta själv. Det kommer komma in folk som ska få nycklar, betala osv, samt att det kommer ringa på telefon, komma mail. Ojoj, jag är lite nervös. Senaste dagarna har det också varit enorma bokningar på typ 40 rum. Ibland känns det bara så konstigt när man måste ringa till kronofogden och skattefonden och kolla om företagen sköter sig, jag kan ju liksom inte sånt. Eller ja, det verkade iofs inte så svårt, men jag är ju inte ett dugg insatt. Naja, det löser sig nog.. hoppas jag. Imorgon har jag ett pass själv och sen på fredag. Hela tisdag och onsdag är jag dock själv och det verkar knepigt.. för då kommer typ 20 konferensgäster och checkar in samt typ 10 arbetare och ett antal turister. Sen är det massa annat man ska hinna med. Hoppas verkligen det blir bra, men helt lätt är det inte, bara allt med dagsavslut och så. Bahh. Naja, nya tag imorgon bitti. Sen blir det ju inte bättre för att man tar 8.11 tåget till jobbet och som idag fick ta 9.12 tåget hem från Ö-tälje. Man är ju inte bara något död. Nej nu klagar jag massor. Hoppas Ida har det bra i Turkiet.
Ha det,
Kram

Midnattsloppet

Åh vad kul det känns att vi alla ska springa. Är vi inte alla i samma startgrupp också? Jag, mamma, Marrans mor Hellan, Daniel, Ida och Matti. Kolla vad många vi blev! Vad roligt. Då kan vi ju i alla fall värma upp tillsammans och stå tillsammans vid starten. Dock tror jag inte på att man kan springa tillsammans. Eller det är klart att det går. Men jag tror inte att jag vill det. Det är nog bäst att tävla med sig själv. Jag har försökt peppa Daniel att han verkligen måste springa mycket nu innan. För om han vill springa med mig måste han vara bättre och peppa mig har jag sagt :) Naja, vi får se hur det blir. Hur som helst är jag väldigt peppad. Längtar massor och känner verkligen för att bli riktigt tränad. Hoppas ni också är det!

Supermysig middag med familjen

Mamma fyller år idag, 45! Så igår kväll lagade vi middag tillsammans och åt jättegod mat hela familjen igen. För första gången sedan jag vet inte när. Det var riktigt trevligt. Jag jobbade några timmar idag, skönt att få pengar sen. Har försökt kolla upp hur mycket jag kommer tjäna i sommar, men det är så svårt att räkna ut. Vet inte exakt vad jag kommer tjäna heller.

Pratade just med min gamla tyska vän Gabriel. Var trevligt, skönt att prata tyska igen. Vi hade webcam på, asså, vi har ju setts i Stockholm 2006. Galet att det är så länge sen. Han ser dock exakt likadan ut. Han sa att jag var jättelik en skådis. Han skickade bilder på henne. Dock stämmer det inte alls.. det skulle ju vara de stora blåa ögonen i sådana fall. Naja, nice komplimang i alla fall:) Ha det fint.

Snel hest er hon

Idag kom Ida över på besök. Det var trevligt att bara ligga i sängen och prata om allt ont och gott i världen. Det är så härligt med vänner man verkligen står nära och kan vara sig själv med. Så himla härligt. Pappa tvinga sen ut mig på en löprunda. Var nog riktigt bra, kände mig dock nära döden och pulsen var skyhög. Måste ha världens högsta maxpuls. Sen blev det god mat och nu är mammas kladdkaka i ugnen. Om någon timma blir det skype med min man, sedan en promenad med Matilda.

Fick förresten mitt jobbschema idag, okej, för de två första veckorna bara, men i alla fall. Första veckan blir inte så mycket, eftersom det bara är introduktion för min del. Men andra veckan blir det 43 timmar i alla fall. Kommer vara helt död, men det blir riktigt bra. Sen fick jag vara ledig vecka 26 om jag ville, så efter midsommar. Ska försöka ta mig till Daniel då. Vore så härligt att ha något att se fram emot, det är ju typ bara en och en halv månad kvar.. om det nu kan kallas bara. Men en vecka med honom skulle jag inte klaga på. Kommer dock inte ha pengar då, vilket är problem nummer två. Om man inte får skattepengarna tidigare. Naja, på något sätt får det funka.

Ha det bra ni fina!

Har just framkallat bilder. Jag tänkte göra ett fotoalbum till mamma till alla hjärtans dag. Tog ihop alla bilder sen hon var i Tyskland. Måste köpa ett fotoalbum imorgon. Det blir roligt att klistra och klippa lite! Hon fyller dock år på tisdag.. hmm. Vad köper man då? Tips?! Jag har ingen idé faktiskt.

Someone like you

Idag kändes allt mycket enklare och bättre. Humörsvängningar kan dra åt skogen. Var i och för sig borta hela dagen med mamma och handlade. Eller rättare sagt, letade presenter till mina kusiner, vilket dessvärre inte gick så bra. Dock hittade jag nya saker till mitt rum. Nya gardiner, en ny lampa och ett överkast till min säng. Allt i rosa-toner, jättesnyggt! Jag trivs toppenbra nu.

Ensam kvar

Jag känner mig som när jag var sexton. Då skrev jag en dikt som hette ensam kvar och ritade en människa som på något sätt liknade en zombie. Allt känns så konstigt. Det är överlevnadsdag nummer två och allt kändes till en början helt okej. Sedan blev det värre. Det snurrar så mycket tankar i mitt huvud så att jag helst av allt bara skulle vilja försvinna. Känner igen känslan så himla mycket. Känslan av att bli lämnad. Jag överlevde den sist och jag vet att jag kan överleva den igen. Dock är det inte likadant som sist, då jag faktiskt blev ensam, lämnad på riktigt. Men allt känns bara så jävla tufft och känslan är densamma. Överväger vad jag ska göra. Men kan samtidigt inte lämna bland det finaste jag har. Men vet inte hur jag ska kunna kontrollera mina känslor. Det känns bara fel och gör ont och jag orkar inte med det längre. Med tiden blir det nog lättare, hoppas jag...

At the bottom of everything

Ah jag lyssnar pa Bright eyes. Ah Bright Eyes. I love Bright Eyes. Babes, jag kommer hem om tva och en halv vecka. För att inte dö, maste ni hänge massa med mig, ok? lova. Det känns jobbigt pa manga sätt.. kommer sakna Daniel sa sjukt mycket och grata massor. Men pa nagot sätt fixar vi det ända. För vi är sa jävla kära och ingen vind kan blasa omkull oss nu, som Lasse sjunger. Men ni maste vara där för mig. Men det vet jag att ni är. För ni är alltid där. Och jag älskar er.

Worried and confused

Jag kan inte lata bli att inte tänka pa framtiden. Allt känns bara sa jobbigt. Som om vi blir förlorade vi tva. Jag vet bara att jag inte kommer att överleva dessa ar utan att ses. Jag kommer dö. Samtidigt när jag vet om det förflutna och hur det var. När jag var tokförälskad men vi inte var pa samma plan. Jag vill inte bli sarad. Ingen aning om vad som kommer att hända. Vet samtidigt inte om det är värt att ge upp allt. Allt. Jag vet inte natt. Känner mig helt tom pa ord och förvirrad. Skulle vilja träffa er och bara prata ut. Känner mig desperat och börjar grata sa lätt utan anledning. Fan fan fan. Jag orkar inte nu.

Vi

Älsklingen och jag

Över en vecka i Jena

PMS. Galet mycket pms. Allt känns rätt jobbigt för tillfället. Försöker läsa i "emotionell frihet" om hur man ska bli av med ett negativt tänkande, men kan inte koncentrera mig. Har som tur är en underbar pojkvän som är där för mig. Som lagar underbart god mat och gör chailatte med mjölkskum och ett hjärta med äppelkanel-socker pa. Han är sa himla fin sa jag ibland känner att jag inte är tillräckligt bra. De senaste dagarna har känts tuffa. Jag var pa sa manga ställen och fragade om jobb, men ingen behöver nagon nu. Pratade med restaurangchefen pa en restaurang, och han sa att jag skulle komma tillbaka dagen efter pa morgonen, kl 8 och prata med kocken. Han sa att jag kunde jobba i köket. Sa jag gick upp tidigt, försökte peppa mig massa. Sa när jag kommer dit har inte kocken en ända aning om vem jag är och vad jag gör där. Sa säger han bara att de inte behöver nagon. Sa jag gick hem igen.

Idag ringde Daniel till sjukhuset där han jobbar och fragade om man kunde jobba extra även om man inte var student där. Kvinnan säger ja, självklart. Sen när jag ringer nagon timmare senare var det inte möjligt längre. Tror det kan ha att göra med min tyska. Jag hatar att det är pa tyska. Pa engelska hade det varit okej. Men springa runt pa tyska.. nej. Ocksa att jobba i en bar eller restaurang, det kanns sa himla svart. Sa bra är jag helt enkelt inte.

Naja, när jag hade ringt dit kände jag mig sa jävla dalig. Lag i sängen och ville helst av allt bara vara ensam. Det är ibland jobbigt att inte kunna ga iväg. Bo tillsammans med nagon sa att man inte kan fly om allt känns jobbigt. Visst är det toppen att ha personen som star en sa gott som närmast där, men jag kände mig bara sa oerhört dalig idag. När han kramar en och fragar vad som är fel och försöker peppa en att det inte är hela världen och att vi hittar nagot. Men jag kunde bara inte sluta grata. Allt kändes jobbigt. Jag önskar ibland att Simone och Martin hade kunnat tuffa till mig mer. Visst att jag blev bättre med tiden där. Kunde ta mer kritik utan att bryta ihop. Men önskar i alla fall att jag var starkare.. Naja.

Annan nyhet. Jag kommer hem i mitten av juni, senast. Mamma har fixat sa att jag kan jobba pa deras hostel. Kommer dock att bli hela sommaren i princip. Men det är det värt. Nu har jag i principt levt ett ar utan pengar, eller med väldigt lite pengar. Jag saknar den här lyxen att ibland bara kunna köpa nagot utan att behöva tänka efter sa mycket innan. Jag längtar sa jävla mycket efter er där hemma.
Ha det sa bra sa skriver jag snart igen. Puss

No words

Vet inte vad jag vill säga egentligen. Hade en diskussion med föräldrarna i familjen om alla problem med resandet till Daniel. Nu måste vi lösa det på annat sett och vara mer spontana, typ köpa biljett samma dag som man åker. Inte planera en vecka i förväg för då om de får någonting som händer kan de inte vara spontana. Det blev problem igen, som de senaste tre gångerna vi skulle ses, därför tog vi upp temat. De säger först "det är okej" men sen blir de inbjudna på något och frågar om jag kan ändra min biljett eller avboka. Naja, nu var det okej den här gången, det löste sig.. men, ja jag mår skit av det. Jag förstår dem också. Samtidigt är det riktigt jobbigt. Köpa en biljett i sista sekunden är ju inte direkt billigt heller. Jag vet inte. Hur gör man för att överleva utan att träffa sin pojkvän? Jag vet att det bara är till slutet av juni. Har ni tips? snälla ge mig. Saknar er.

Chai latte.. mums

Köpte ett helt underbart chaite här om dagen. Det är så ruggigt gott. Om man får ha i lite socker och mjölk. Imorgon ska jag prova med vår mjölkskummare och göra en riktig Chailatte. Blir jättegott. Är just nu i en stor ekonomisk kris och känner mig halv-depp. Förhoppningsvis löser sig allt, men det känns hemskt att tänka att det är mer än en vecka till lön och jag kommer inte kunna göra något nästa vecka. Skoj. Hemma varje dag, jag går under. Hatar det. Hatar att sitta hemma. Måste ut från huset. Naja, får satsa nästa vecka på träning, skulle vilja bli av med sådär 10 kg till innan sommaren. Det ska nog gå att lösa. Nu ska jag maila om sommarjobb. Hoppas ni mår bra. Saknar er. Puss

Mein Daniel

Was soll ich denn sagen.. Ich habe einfach den besten Freund auf der ganzen Welt. Gullungar. Jag är så jävla kär, vet ni det? Jag hade några helt underbara dagar med Daniel i Miesterhorst och Jena. För varje dag som går känns det bara mer och mer rätt. Vi hade massa vänner över den 13 på kvällen. Vid tolv kom han till mig och typ "Malin, jag vill ge dig min alla-hjärtansdagspresent nu. Så vi gick in på rummet då och han gav mig ett enormt Lindt-hjärta med sådana där lindt-kulor i. Där i låg också ett jättefint halsband med ett D som jag tidigare suktat på. Jag kände mig så jäkla lycklig i det ögonblicken. Killen är bara för fin helt enkelt och jag är så himla glad över att han är min. Jag är så glad att jag har er med för den delen. Ni är så fina så det finns inte.

Hur ska jag hinna klart?

Vad dum jag var som inte hann skriva igår om testet. Det gick bra, och jag kan andas ut. Om det hade varit något hade jag hur som helst hört av mig till er först. Eller ja, Daniel kanske förtjänar att få veta allra först. Jag har råkat ställa om dygnet rätt mycket. Sover knappt aldrig tidigare än halv två nu för tiden. Det är inte så bra. Igår var jag i stan och träffade en tjejkompis till Daniel som jag aldrig tidigare träffat. Det var toppen och vi kom hur bra överrens som helst. Kändes skönt att höra från henne att han alltid uppför sig fint när de är där. Inte för att jag inte tror honom, men det är ändå härligt att höra från någon annan. Vi träffades kvart i åtta och sa hej då fem i tolv. Tiden gick fort!

Vem lämnade vem?

Jag har blivit lite kär i Melissa Horn. Finns det finare musik och bättre texter? Idag köpte jag ett test av en jättegullig tyska som försökte förklara hur det funkade för mig. Jättesnäll var hon. På andra språk är det inte ens jobbigt att fråga om sånt här. Minns när jag var i Nice och skulle fråga om dagen efter piller. De förstod inte så jag fick typ "ja ni vet, om man haft oskyddat sex..", Camilla stod och asgarva åt mig i bakgrunden. Allt var på franska också.. naja, så länge jag slipper säga det på svenska så är det lugnt.
Ska göra det imorgon bitti btw.
puss och kram gullor

Ensamheten i den kalla omgivningen

Usch. Jag började gråta när jag läste Matildas blogg. Har varit så sjukt känslig på sista tiden. Ska seriöst kolla upp detta nu och köpa ett test på apoteket. Har mått illa, huvudvärk och haft värsta PMS. Försöker intala mig själv att allt är normalt, men igår kväll fick jag en riktig stark känsla inom mig. Att allt inte var som det ska. Just nu vill jag bara hem till Sverige. Få träffa er. Jag saknar er. Jag är less på livet här nu, eller ja, om ni var här vore allt bra. Jag längtar bara till sommaren nu, till att få tillbringa den med er. Med folk som älskar mig. Ni är underbara och jag saknar er.