Midnattsloppet

Åh vad kul det känns att vi alla ska springa. Är vi inte alla i samma startgrupp också? Jag, mamma, Marrans mor Hellan, Daniel, Ida och Matti. Kolla vad många vi blev! Vad roligt. Då kan vi ju i alla fall värma upp tillsammans och stå tillsammans vid starten. Dock tror jag inte på att man kan springa tillsammans. Eller det är klart att det går. Men jag tror inte att jag vill det. Det är nog bäst att tävla med sig själv. Jag har försökt peppa Daniel att han verkligen måste springa mycket nu innan. För om han vill springa med mig måste han vara bättre och peppa mig har jag sagt :) Naja, vi får se hur det blir. Hur som helst är jag väldigt peppad. Längtar massor och känner verkligen för att bli riktigt tränad. Hoppas ni också är det!

Supermysig middag med familjen

Mamma fyller år idag, 45! Så igår kväll lagade vi middag tillsammans och åt jättegod mat hela familjen igen. För första gången sedan jag vet inte när. Det var riktigt trevligt. Jag jobbade några timmar idag, skönt att få pengar sen. Har försökt kolla upp hur mycket jag kommer tjäna i sommar, men det är så svårt att räkna ut. Vet inte exakt vad jag kommer tjäna heller.

Pratade just med min gamla tyska vän Gabriel. Var trevligt, skönt att prata tyska igen. Vi hade webcam på, asså, vi har ju setts i Stockholm 2006. Galet att det är så länge sen. Han ser dock exakt likadan ut. Han sa att jag var jättelik en skådis. Han skickade bilder på henne. Dock stämmer det inte alls.. det skulle ju vara de stora blåa ögonen i sådana fall. Naja, nice komplimang i alla fall:) Ha det fint.

Snel hest er hon

Idag kom Ida över på besök. Det var trevligt att bara ligga i sängen och prata om allt ont och gott i världen. Det är så härligt med vänner man verkligen står nära och kan vara sig själv med. Så himla härligt. Pappa tvinga sen ut mig på en löprunda. Var nog riktigt bra, kände mig dock nära döden och pulsen var skyhög. Måste ha världens högsta maxpuls. Sen blev det god mat och nu är mammas kladdkaka i ugnen. Om någon timma blir det skype med min man, sedan en promenad med Matilda.

Fick förresten mitt jobbschema idag, okej, för de två första veckorna bara, men i alla fall. Första veckan blir inte så mycket, eftersom det bara är introduktion för min del. Men andra veckan blir det 43 timmar i alla fall. Kommer vara helt död, men det blir riktigt bra. Sen fick jag vara ledig vecka 26 om jag ville, så efter midsommar. Ska försöka ta mig till Daniel då. Vore så härligt att ha något att se fram emot, det är ju typ bara en och en halv månad kvar.. om det nu kan kallas bara. Men en vecka med honom skulle jag inte klaga på. Kommer dock inte ha pengar då, vilket är problem nummer två. Om man inte får skattepengarna tidigare. Naja, på något sätt får det funka.

Ha det bra ni fina!

Har just framkallat bilder. Jag tänkte göra ett fotoalbum till mamma till alla hjärtans dag. Tog ihop alla bilder sen hon var i Tyskland. Måste köpa ett fotoalbum imorgon. Det blir roligt att klistra och klippa lite! Hon fyller dock år på tisdag.. hmm. Vad köper man då? Tips?! Jag har ingen idé faktiskt.

Someone like you

Idag kändes allt mycket enklare och bättre. Humörsvängningar kan dra åt skogen. Var i och för sig borta hela dagen med mamma och handlade. Eller rättare sagt, letade presenter till mina kusiner, vilket dessvärre inte gick så bra. Dock hittade jag nya saker till mitt rum. Nya gardiner, en ny lampa och ett överkast till min säng. Allt i rosa-toner, jättesnyggt! Jag trivs toppenbra nu.

Ensam kvar

Jag känner mig som när jag var sexton. Då skrev jag en dikt som hette ensam kvar och ritade en människa som på något sätt liknade en zombie. Allt känns så konstigt. Det är överlevnadsdag nummer två och allt kändes till en början helt okej. Sedan blev det värre. Det snurrar så mycket tankar i mitt huvud så att jag helst av allt bara skulle vilja försvinna. Känner igen känslan så himla mycket. Känslan av att bli lämnad. Jag överlevde den sist och jag vet att jag kan överleva den igen. Dock är det inte likadant som sist, då jag faktiskt blev ensam, lämnad på riktigt. Men allt känns bara så jävla tufft och känslan är densamma. Överväger vad jag ska göra. Men kan samtidigt inte lämna bland det finaste jag har. Men vet inte hur jag ska kunna kontrollera mina känslor. Det känns bara fel och gör ont och jag orkar inte med det längre. Med tiden blir det nog lättare, hoppas jag...